Åttio ska bli sextio!

Tjej i 25 årsåldern som bestämt sig för att gå ner i vikt med LCHF! Jag börjar på 80 kilo till mina 166 cm, och kommer gå ner till 60 kilo inom en framtid. Har gått ner i vikt med LCHF tidigare, men har alltid haft lika svårt att inte falla tillbaka i sockerfällan igen, men nu vill jag verkligen lägga om mitt liv, en gång för alla. Häng med!

Dagens goa middag och tankar om livet...

Publicerad 2014-03-13 16:54:00 i Allmänt,

Till skillnad från igår, så blev dagens middag riktigt god...mums. Torskfileer i kokosnötmjölk och lite grädde med salt, citronpeppar, curry, chili och svartpeppar. Till det strimlad och stekt vitkål. Den här rätten vill jag verkligen rekomendera för den blev så god - speciellt med stekt vitkål till.
 
 
 
Annars då? Tjaa... ingen höjdardag kanske. Mätmässigt går det ju bra och så, men jag känner mig liksom lite ensam. Som att det inte direkt är mycket som händer i mitt liv. Singel som man är, kommer man ju alltid hem till en tom lägenhet. Lagar middag för en. Gör matlådor av det som blir kvar. Hamnar framför tvn efter middagarna. Och så börjar snart nästa dag om igen, likadant. Och visst är det skönt nu när våren är bakom husknuten! Visst blir man glad när solen lyser och man vill njuta av den med någon, gå en promenad, utvärdera dagen som varit, planera för framtiden...men det blir liksom extra påtagligt just då, att det inte finns någon där. Därför känns det ibland extra jobbigt just nu när knopparna slår ut och förväntningar är i luften, att man egentligen känner sig ganska ensam.
 
Har mått så bra de senaste veckorna, tyckt att livet varit bra och kännt mig nöjd med nuet, att jag jobbar och kämpat mig fram fastän jag egentligen inte trivs att timvikariera och arbeta på nya ställen varje dag, som jag gör. Inga arbetskompisar, och man är liksom alltid "lite utanför"...kan inte rutinerna och blir ibland stående och känner sig lite dum...men jag har gjort det, cyklat hem och kännt mig nöjd med mig själv.
 
Men igår kom den där känslan av att jag bara vill "gömma mig" ifatt. Och den håller i sig än idag, rätt starkt. Att jag känner mig dålig och har tappat den där gnistan inför framtiden lite, och att jag känner mig så less på livet jag lever. Och att helgen som kommer såklart känns skön - men samtidigt deppig, för jag har ingen att spendera de här fina vårdagarna med. Visst har jag vänner, men de är alla i förhållanden och har dessutom väldigt fullt upp. Jag är den enda som inte studerar och håller i massa grejjer utanför jobb/studier, eller har ett förhållande.
 
Jag funderar på att köra hem till mamma och pappa på fredag efter jobbet. Tur att man har en familj man alltid är välkommen till och som ger en massa glädje och energi. Känns som jag behöver ett lass glädje och energi nu. Äta middag med någon och vakna av att någon skrammlar i köket...
 
Tänk vad konstigt, att de här känslorna lockas fram nu när det äntligen blir ljusare, varmare och solen skiner. Borde väll logiskt sett vara tvärtom. Men, människan är ju allt annat än logisk ibland!
 
Kram och hoppas eran dag är trevlig!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela